S&M

- Kapitel 4
Jag simmade så fort jag kunde så fort jag nådde stranden sprang jag så snabbt att det kändes som om mina fötter skulle börja brinna. När jag nådde huset så slog jag upp dörren och där satt John med tidningen framför ansiktet.
''Var fan har du varit någonstans?'' Muttrade han.
''Ute. Var är mamma?''
''Trädgården.''
Jag sprang fortast möjligt till baksidan där mamma, mycket riktigt satt långt in bland dom korta träden. Man såg henne knappt.
''Mamma...''
''Jag vet.'' Avbröt hon mig.
''Hur vet...''
''Jag såg dig i havet, med delfinerna. Jag visste att den här dagen skulle komma. Jag trodde bara att det inte skulle vara snart.''
''Vad är det som händer, mamma? Jag kan prata med dju...''
John kom ut.
''Vad tänkte du säga? Att du kan prata med djur? Lana, vi måste ju skicka iväg henne. Normala människor pratar inte med djur fattar du väl? Din dotter behöver hjälp. Uppenbarligen!''
''Kan du lämna oss ifred, John?'' sa mamma och kollade fortfarande på mig.
''Är det något hemligt ni ska prata om eller? Jag kan väl få höra, jag ringer doktorn i vilket fall.''
''Det är min dotter. Du gör ingenting.''
''Ja men om jag anser att hon är en fara för samhället då?''
''Fara för samhället!?'' skrek jag och reste mig upp.
''Precis. Lana, du vet vad jag menar. Normala sextonåriga flickor beteer sig inte sådär.''
''John, gå! Jag behöver prata med Sky ensam!''
''Fine! Jag går och ringer.''
''Mamma! Jag vill inte åka in på psyket! Jag är inte störd! Jag vet inte vad som händer!'' Sa jag och kände att mina ögon började tåras.
''Lugn, gumman, lugn! Det är inget fel på dig! Kom, följ med mig och prata. Jag ska förklara allting för dig, okej? Vi behöver vara ifred bara ifrån John. Och om han skulle ringa hit socialen, doktorer och jag vet inte allt. Men dom ska inte få tag i dig. Det lovar jag!''
''Vart ska vi gå?''
''Följ med mig bara.''
Hon reste sig upp och sprang emot stranden och slängde sig i vattnet.
''Mamma vi kan väl inte prata i vattnet!?'' skrek jag eftersom hon redan simmat ut.
''Kom!''
Jag gick i vattnet och simmade ut efter henne. Vi simmade snabbt i en kvart och jag började bli andfådd. Vi simmade längs skogskanten, vi kunde inte gå på land för skogen var för tät och kanten var för hög att klättra upp på.
Precis när jag tänkte ropa på mamma så simmade hon runt hörnet av skogskanten och några hundrameter därframme såg jag en liten ö. Samma storlek som vår gård ungefär vilket var lika stort som en vanlig mataffär.

5 minuter senare var vi framme. Mamma kom fram först och vred ur vattnet ur hennes långa hår. Jag satte mig brevid henne och gjorde detsamma.
''Varför är vi så långt borta? Det hade väl räckt med stranden?''
''Du får snart se. Du säger att du hör djuren prata? Du är inte galen. Jag kan också höra djur prata. Hur många olika djursorter kan du prata med?''
''Öhm.. Alla djur under vatten, har börjat höra skogsdjur också.''
''Talar du sanning?''
''Ja, jag lovar. Varför skulle jag ljuga?''
''Det är otroligt. I din ålder är det extremt ovanligt. I vanliga fall ska du kunna prata med enkla djur, till exempel möss med mera. Inte havs djur och skogs djur.''
''Jag ska ju inte kunna prata med djur alls i normala fall! Mamma berätta vad som händer!''
''Du är från ett ovanligt släkte. Extremt ovanligt.''
''Indianerna? Det vet jag redan.''
''Du.. Vi.. Vi är inte ifrån jorden.. gumman. Vi kommer från en planet så långt härifrån att ingen rymdforskare har kunnat hitta oss än. Den plats vi är ifrån kallas för Laguna Ocean. Jag är .. drottning där och du är...''
''Prinsessa?''
''Precis..''
''Men en annan planet.. Mamma jag tror på magi men.. Det här är nästan.. För svårt att tro på! Jag har så många frågor!''
''Jag vet. När du föddes blev det ett inbördeskrig på vår planet. Loon ville ta över min tron. Det vart för farligt att bo där. Han hade många undersåtar som lydde honom strikt. Ingen vågar säga emot honom. Han har otroligt starka krafter. Men dina krafter kommer vara mäktigare än hans. I sinom tid ska vi återvända och återta vår rätta plats!''
''Har jag.. krafter? Och vem.. vem är .. Loon?''
''Ja. Mycket kraftfulla. Dom har varit ''inaktiverade''. Men dom börjar komma tillbaka till dig. Små saker händer. Du kan andas otroligt länge under vatten, du kan hoppa otroliga höjder , springa snabbare än idrottare i OS  , du är smidigare än vissa människor som tränat gymnastik i hela deras liv. Men det är bara småsaker mot vad du egentligen kan. Loon.. han är en grym härskare. Han var olyckligt förälskad i mig när vi var yngre. Jag avvisade honom för att jag älskade .. din far. Han blev så arg att han hotade att ta över hela vår planet. Jag trodde aldrig han skulle lyckas. Han var inte.. ledartypen om jag säger så.''
''Min pappa.. Är han kvar.. på planeten? Lever han?''
''Jag är ledsen , älskling. Han dog under kriget. Han var otroligt modig. Han offrade sitt liv för att du skulle få leva i fred och lycka. Han hade besökt jorden när han var barn och visste att det var en bra plats. Han skickade iväg dig och mig.''
''Men hur vet du då att han har dött? Han kanske lever!''
''Nej... Jag är hemskt ledsen. Jag återvände dit för några år sen. Ingen visste om att jag skulle dit. Endast min mor. Ariana. Hon berättade att han dog i svåra skador.''
Jag suckade djupt. Jag hade svårt att andas. Det här var för mycket att ta in. Skulle jag alltså återvända till Laguna Ocean och kriga mot Loon?